För att förstå det, måste du läsa historien om Margaret.
Hoppas du finner inspiration i vår historia.
Evelyn föddes och växte upp i Savannah i en familj som livnärde sig på på Té-odling. Evelyn hade ett stort intresse för växter och hennes framtid var utstakad, att hon skulle gå i föräldrarnas fotspår var en självklarhet, eller rättare sagt det var en självklarhet fram tills hon en dag sprang in i den mycket charmiga sjömannen John. Evelyn och John är beviset på att kärlek vid första ögonkastet existerar.
John skulle mönstra på redan nästa dag och vara borta i fyra månader, han sa till Evelyn att om hon fortfarande kände samma för honom när han kom tillbaka så skulle hon meddela bartendern på Pirates House att hon ämnade att bli hans fru.
Tiden gick och en nervös John klev åter i land och hade USA´s fasta mark under sina fötter, med nervösa steg styrde han kosan mot Pirates House och han hann inte ens komma in innan den kraftiga bartendern rusade ut och gormade “Evelyn said YES”!
Men saker skulle inte vara så enkla som det unga förälskade paret hoppades på. Evelyns föräldrar förvägrade ett äktenskap mellan dessa. Men kärleken var för stor och det unga paret bestämde sig för att rymma. De korsade hela landet och hamnade till slut i Stocktown Kalifornien. John som var stark och driven fick omedelbart arbete för en affärsman som var på jakt efter guld. John arbetade långa dagar med sin hacka och fann mycket guld åt den redan förmögna affärsmannen. Trots sitt framgångsrika arbete fick John inte dra nytta eller skörda frukten av fynden och en dag så bestämde sig John för att pröva lyckan på egen hand, han meddelade affärsmannen att han ville sluta sitt arbete. Detta landade inte i god jord och det unga paret var åter på flykt. Denna gång visste de vart de skulle, de hade hört otaliga historier om Bodie och hur det var så mycket guld i bergen att till och med spadarna glänste.
När dom kommer fram till Bodie inser dom att de inte är de enda som har haft drömmen om guldkant på tillvaron. Det är tusentals villrådiga personer, som alla delar drömmen om det stora fyndet. Tillvaron är tuff men kärleken är fortsatt stark och 1877 så föds deras första dotter Margaret.
Men det stora fyndet kommer aldrig och John tittar för varje dag allt djupare i flaskan. Till slut är livet total misär för den lilla familjen så redan vid 12års ålder bestämmer sig Margaret för att lämna hemmet för att försöka skapa sig ett bättre liv på egen hand.
Många av de andra i Bodie berättade sagor för henne om en stad som hette New York, hur vacker den var och att det var där de skulle bosätta sig när de hade gjort det stora gyllene fyndet. Margaret var trött på historier om det stora fyndet men var idel öra när det handlade om andra städer hur det var där och skrönor om framtiden.
En dag görs en stor upptäckt av guld, tyvärr var det inte hennes flasktittande far John som gjorde det utan en helt annan familj. Den lyckliga familjen packar ihop och förbereder sin färd till New York. Utan att meddela vare sig Evelyn eller John så övertalar Margaret familjen som står för avfärd att hon skall få följa med, hon kan sköta både barn, hästar och den dagliga matlagningen mot att hon får följa med på resan. De accepterar erbjudandet och nu sitter Margaret på sin livs resa. Tårarna och saknaden efter sina föräldrar vet ingen hejd men hon är fast besluten om att detta är det rätta att göra.
Väl framme i New York blir inte hennes tillvaro som hon tänkt sig, utan den nyrika familjen spenderar dagarna med att håna henne och skada henne såväl fysiskt som psykiskt.
Den unga Margaret är härdad och hårdhudad men hennes tillvaro blir allt värre för varje dag. Under en proviantpromenad så ser hon det stora skeppet Majestic lägga till. Nyfikenheten för henne allt närmre båten och hon bestämmer sig för att smyga sig på skeppet medan de välde ut folk som talade ett främmande språk. Kanske var det arvet ifrån hennes far eller bara längtan av något annat som fick henne att gömma sig på fartyget.
Hon lyckades hålla sig gömd bland de lådor och tunnor som fanns bland lasten. Efter någon dag var de ute på öppet hav. En natt stormade det kraftigt och matrosen Johan gick ner för att kolla om lastens surrning fortfarande höll. Det var under denna tillsyn han gjorde upptäckten, bland tunnor och lådor fann han en ung späd liten flicka. De talade inte samma språk men de gjorde sig förstådda genom blickar och tecken. Johan funderade en stund på hur han skulle lösa situationen, han visste att kaptenen ej skulle ta beskedet om fripassageraren positivt och bestämde sig för att hålla det hemligt. Han försökte göra hennes atlantfärd så behaglig som möjligt och försåg henne med både proviant, dryck samt byggde en säng till henne väl dold av lasten.
Atlantfärden blev inte bara en geografisk nystart för Margaret utan ett kärlekens band växte sig starkt mellan Johan och Margaret under de veckor de spenderade tillsammans till havs. På kvällarna ritade Johan bilder och målade upp berättelser för Margaret. Berättelser om sitt hemland Sverige. Om sjöar, ängar, skog och djur. Väl framme i England kunde Margaret enkelt smyga sig ut och vänta på Johan som skulle mönstra av och ta med sig henne till utopin Sverige.
Margarets tillit hade kantstötts av förklarliga skäl så hon vågade inte riktigt hoppas men när det unga paret klev av i Sverige så kände hon sig för första gången hemma. Nu stod hon där i en främmande hamn i Göteborg, hon tog in allt dofterna av trä, tjära o hav var fantastiska.
Johan och Margaret började genast att söka arbete och de livnärde sig som diversearbetare på västkustens många öar Margaret arbetade även som barnflicka inne i staden, en dag hade de fått ihop tillräckligt många slantar för att kunna fortsätta sin långa resa norrut mot Girjas utanför Kiruna där Johan hade sin familj. Den långa färden norrut tog de resvana paret lika lång tid när de korsade atlanten. Margaret hade svårt att förstå att det reste i ett och samma land då det var så föränderligt. Men till slut så nådde de Kiruna och Lappland. Det hela var en närmast religiös upplevelse för Margaret.
Johan bestämde sig för att lämna sjölivet bakom sig och i stället börja arbeta i gruvan. Margaret tog upp sin mammas intresse av växter och sög i sig all kunskap av de andra kvinnorna i byn. Hon lärde sig snabbt om ätbara växter om dryck och olika medicinalväxter. Hemma i det enkla torpet experimenterade hon all ledig tid hon hade. När Johan kom hem trött efter en lång dag i gruvan hade hon alltid något nytt som han skulle testa eller provsmaka. Livet löpte på i Sverige och de tidigare unga paret steg i åldern och en dotter kom till världen. Tyvärr så gick Johan en allt förtidig död till mötes då han liksom så många andra förolyckades i gruvan. Nu stod Margaret utan sin livskärlek utan föräldrar och med en liten dotter. Dessutom så stod de helt utan möjlighet till försörjning. Visst Margarets kunskap om växtlivet räddade dom till stor del men tiderna förändrades och en inkomst blev alltmer nödvändig. Hon vägrade hitta sig en ny man bara för att lösa ett problem som hade att göra med penningar. Så hon gick till gruvan Kirunavaara och meddelade att hon behövde arbete. Hon fick barskt veta att kvinnfolk inte hade i gruvan att göra. Hon berättade att hon var uppvuxen i Bodie i USA och att hon arbetat med hacka sedan barnsben. Den förmätna förmannen hånade hennes späda kropp och vände henne ryggen.
Hon vägrade låta sig knäckas hon satte sig ner och funderade, tankarna flög fritt när de slutligen landade i en berättelse hon hört många gånger om den gamla kvinnliga gruvfogden “Gruvmora i Stråssa” hur hon var moster åt en man som kallades för Lasse Maja då han igenom att klä sig som kvinna lyckats rymma ifrån Carlstens Fästning. Det var här hon bestämde sig och hämtade den gamla rostiga saxen och lät lockarna falla mot backen. Hon iklädde sig sin bortgångna älskares kläder och dagen efter var hon tillbaka i Kirunavaara och sökte åter jobb. Det hela gick överraskande smidigt och hon skickades omedelbart ned under jord för att inleda sitt arbete.
Varje dag på den långa vandringen hem från gruvan plockade hon växter, blommor och bär som hon använde för att tillreda sina drycker. Många i gruvan trodde att hon söp flitigt som resten av männen då hennes slitna gamla flaska var så pass använd att man såg hennes bestämda sotiga handavtryck mer eller mindre fast etsat i glaset. Men sanningen var en helt annan, hon hade sett vad alkoholen kunde göra med en människa. Hon hade följt sin fars nederlag och hans allt djupare blickar i flaskan. Nej i Margarets flaska var det minsann ingen alkohol utan den var fylld med den kunskap som de äldre kvinnorna i byn hade lärt henne, den var fylld med arvet av hennes mor och den var fylld av naturen.
Ingen vet riktigt hur allt slutade för Margaret mer än att hon sent in i livet fortsatte arbeta i gruvan och skrönor gör sig gällande att man så sent som 2000 har sett henne vara ute och plocka växter på de stigarna som är formade av hennes steg.
En dag i början av 2021 så sprang vi på en spännande äldre kvinna vid Riksgränsen, vi lyssnade intensivt på hennes berättelser om hennes mor och vi fick ta del av hennes mors dagböcker och av mammans recept med ett löfte om att vi skulle sprida drycken och legenden om hennes mor till hela världen. Vi lovade och höll vårt löfte för redan dagen där på grundade vi det som idag är JÄRN och nu är det din tur att föra denna dryck vidare.